Jag funderar en hel del över frågan i rubriken. Undran dyker upp till och med när jag varken läser eller skriver, bara tänker. Häromdagen sade jag för mig själv: "På momangen!" Nästan genast slog en konstig form av självcensur till så att jag tänkte: "Det där ordet förstår ingen människa!" Det ledde genast till tankar på alla möjliga andra ord...
Frilansarens språklåda!
Om någon undrar över namnet Språkriktaren så kommer här lite språkhistoriska kommentarer. Idag kommer man kanske först att tänka på begreppet "språkriktighet" när man hör mitt företagsnamn, och visst är det vad jag delvis sysslar med; att göra språket mer korrekt och tydligt täcker ganska väl vad en redaktör ägnar sig åt - men den definition av "att rikta språket" som Svenska akademien använde på 1700-talet och som även Strindberg använde, var att göra språket rikt, minst lika viktigt och aktuellt, särskilt för en översättare. Sist men inte minst handlar ordet förstås om "riktning" i mer konkret bemärkelse: från ett språk till ett annat, helt enkelt. Hur är det då med ordet frilans? Detta underbara begrepp har vi Sir Walter Scott att tacka för, mannen om vilken det brukar sägas att "he wrote himself into an early grave", detta i desperata försök att rädda det älskade familjegodset. Frilansaren var en båld riddare som fungerade lite som Kurosawas samurajer och (i bästa fall) ställde sin lans i de fattigas och förtrycktas tjänst, som fri och obunden. Så det gäller att ta fasta på rätt saker om man ska följa Walter Scotts exempel... Sänd honom i alla fall en tacksam tanke, för "frilans" är verkligen ett smart och smidigt begrepp.
Add new comment