Jag funderar en hel del över frågan i rubriken. Undran dyker upp till och med när jag varken läser eller skriver, bara tänker. Häromdagen sade jag för mig själv: "På momangen!" Nästan genast slog en konstig form av självcensur till så att jag tänkte: "Det där ordet förstår ingen människa!" Det ledde genast till tankar på alla möjliga andra ord...
Coronatider och översättning
Sedan jag senast skrev här har jag översatt ytterligare två romaner av Nina George. Drömmarnas bok kom förra året och är en berättelse om sjukdom, vilket känns passande just nu. Den utspelar sig i stor utsträckning på en avdelning för patienter som ligger i koma. Närstående och vårdpersonal spelar viktiga roller, men huvudtemat är det liv som två komapatienter i olika åldrar och med mycket olika bakgrund har haft och hur deras tillstånd pendlar mellan djup drömlöshet och förvrängda fragment av upplevelser och minnen. Gränsen mellan vakenhet och medvetslöshet skildras som ett slags genomskinligt lock som de ibland närmar sig, ibland sjunker längre bort ifrån. Jag tycker att det är en intressant och viktig bok som kan ha ett särskilt värde för anhöriga och vårdpersonal till just komapatienter. Den är ganska olik Georges andra romaner, även de översatta av mig: Den lilla bokhandeln i Paris och Den lilla bistron i Bretagne. I och för sig handlar alla hennes romaner om kärleken och döden i olika former. I höst utkommer hennes senaste roman, Den lilla bokbussen i Provence. I den får vi rent konkret möta både Kärleken och Döden, och framför allt återknyta kontakten med litteraturen och dess kraft att påverka, något som spelade en central roll i den första romanen. Nina George är en skicklig skribent och hennes lokalkännedom om smultronställen i Frankrike är svårslagen. Hon bor och verkar själv i landet sedan ett antal år.
Add new comment