Jag blev smått chockad, men efter en stund också glad, när jag såg att mitt namn fanns med på ett bokomslags framsida, Maxwell Maltz Psykocybernetik. Det hade jag förmodligen av bara farten inte vågat tillåta, om det hade hänt mig förut, men nu kändes det bara positivt. Apropå detta: I det senaste numret av tidskriften Med andra...
Omslagsflicka?
Jag blev smått chockad, men efter en stund också glad, när jag såg att mitt namn fanns med på ett bokomslags framsida, Maxwell Maltz Psykocybernetik. Det hade jag förmodligen av bara farten inte vågat tillåta, om det hade hänt mig förut, men nu kändes det bara positivt. Apropå detta: I det senaste numret av tidskriften Med andra ord tar Ebba Högström i artikeln "Är översättaren en människa?" upp olika sätt att se på översättning och på oss som ägnar vårt yrkesliv åt sådan. Hon ger oss läsare tänkvärda synpunkter på debatterna om hur genus och "vit och västerländsk"-tillhörighet kan vinkla skapandeprocessen. Hon tar upp det ofrånkomliga faktum att översättningar kan innehålla fel (dvs. att översättare onekligen är människor), vilket för övrigt inte alltid beror på översättaren. Hon framhåller också att det inte behöver vara negativt att vara mer eller mindre osynlig, som översättaren oftast är. Att verka i det fördolda har sina ljusa sidor. Det håller jag absolut med om: min strävan är i regel att läsaren inte ens ska behöva tänka på att texten är översatt. Därtill är den relativa anonymiteten skön om man är mer eller mindre introvert och inte trivs i rampljuset. Däremot finns det en del mer handfasta aspekter på detta med synlighet. Vi översättare tillhör en yrkeskår som inte kan marknadsföra oss på något annat sätt än genom att åtminstone då och då bli omnämnda. Om inte översättarnamn emellanåt angavs i recensioner och i kataloger (det förekommer tyvärr mer och mer sällan) skulle det förmodligen bli svårt för oss att hitta uppdragsgivare, särskilt för dem som inte är etablerade sedan länge. Själv har jag aldrig på egen bekostnad översatt ett manus som jag tyckt borde ges ut på svenska och gått runt på olika förlag för att försöka få något att nappa. Det har inte varit möjligt i min ekonomiska situation och lär inte heller bli det. Principiellt borde åtminstone professionella recensenter ta hänsyn till att översatta texter i hög grad också är översättarnas verk, och dela med sig till läsarna av den insikten. Ebba Högströms artikel tar upp många intressanta sidor av översättarens roll - men jag saknar den rent ekonomiska aspekten. För att kunna leva på sitt jobb måste översättare faktiskt vara synliga på ett eller annat sätt.
Add new comment