Nytt från sjuksängen

Nu blev det dags för mig att få Coronavirus. Den lindriga varianten, tack och lov. På senare tid har jag gjort en del jobb åt två konstmuseer som hör till mina mest uppskattade uppdragsgivare. På Waldemarsudde kan man fortfarande se Nikolaj Astrups utställning med fascinerande, kärleksfulla, ibland nästan övermytiska bilder från det norska landskapet - den ger ett nytt perspektiv på den tid som i Norge ofta kallas det nationella genombrottet och som vi kanske mest förknippar med litteratur och musik, kanske särskilt med namn som Ibsen och Grieg. Intressant och tankeväckande, och det har varit ett härligt uppdrag för mig att arbeta med katalogen. Moderna Museet visade å sin sida utställningen Mrs Barclays salong för en tid sedan; till den hade jag översatt väggtexter och det var också ett riktigt njutbart uppdrag. Moderna Museet gav mig också chansen att göra en blygsam insats för ukrainska konstnärer genom att översätta texter till deras verk från engelska (jag kan inte ukrainska) och avstå arvodet till förmån för upphovspersonerna. Det kan också nämnas att jag för en vecka sidan gick på förlagsfest för första gången på tre år. Jag kände mig pandemi-rostig och vågade knappt bege mig dit, så osäker kände jag mig. Hur gör man när man minglar, nu igen? Vad har man på sig på förlagsfester? Men Bazars fest blev riktigt trevlig och jag fick veta att jag verkligen inte var den enda som hade känt sig orolig och ovan ... Återsåg flera kära kolleger och hade riktigt fina samtal. Dessutom njöt jag av utsikten från Södra Teaterns balkong över ett soldränkt Stockholm och beundrade Linda Lampenius virtuosa violinspel. Ett par dagar senare fick jag ett intressant samtal med en läsare som ringde. Han var en av akupunkturens pionjärer i Sverige och hade läst min översättning av Robert Wrights Därför funkar meditation. Den hade väcks en hel del spännande tankar om möjliga kopplingar mellan språkinlärning och meditation. Nu ska jag bara rida ut sjukdomen, så går färden vidare mot nya projekt i mitt arbetsrum på Skeppsholmen. Där har jag fått möjlighet att vistas tack vare Författarförbundet. Hejar också på Förbundet under den viktiga kampen för seriösa och rimliga avtal till oss översättare. I sjuksängen vederkvicks jag av att läsa Nils Håkansons Dolda gudar, om vårt yrkes (verkliga och påstådda) starka och svaga sidor, och dess historia ända från de tidigaste översättarna av religiösa texter.