Jag funderar en hel del över frågan i rubriken. Undran dyker upp till och med när jag varken läser eller skriver, bara tänker. Häromdagen sade jag för mig själv: "På momangen!" Nästan genast slog en konstig form av självcensur till så att jag tänkte: "Det där ordet förstår ingen människa!" Det ledde genast till tankar på alla möjliga andra ord...
Mässan 2012
Årets bokmässa är över! Känns som om det kom fler besökare än någonsin... För min del blev det två intensiva dagar med många intressanta möten med gamla och nya kolleger. Mitt och Thomas Grundbergs översättarsamarbete, Myteriet på Bounty av den irländske författaren John Boyne, kom lagom till mässan. Lyssnade på John Boyne när han tillsammans med landsmannen Paul Murray samt den isländske författaren Sjón talade om Dublin och Reykjavik som litterära städer, ett samtal där den likaledes isländska författaren Steinunn Sigurðardóttir var moderator. Båda städerna har relativt nyligen utsetts till världslitteraturstäder av Unesco, och diskussionen handlade bland annat om deras litterära traditioner (alltifrån Bloomsday till förvaltandet av den isländska sagoskatten) och hur pass förankrade dessa är hos befolkningen (Paul Murray menade att de egentligen inte går speciellt djupt under ytan i Dublin, och Sjón påpekade hur ny den isländska huvudstaden är historiskt sett, men berättade också att den på det ytterst lantliga Island snabbt kom att förknippas med dekadens och förfall, trots sina blott 30 000 invånare...). Man talade också om vad Unescos utnämning kan göra för nytta rent praktiskt. Konkreta projekt för läsfrämjande åtgärder och skrivarskolor har snabbt satts igång på Island, medan irländarna varit mindre snabba att reagera på utnämningen. Alla författarna såg den i varje fall som en möjlighet att inleda ett utökat samarbete mellan städerna. Varför inte en litteraturfestival i var och en av städerna, där författare från den andra staden spelar en framträdande roll? Beröringspunkterna mellan små länder med förhållandevis många författare per capita är ganska många. Kontakten mellan författarna uppe på podiet kändes i varje fall som ett bra incitament för framtida projekt. Andra städer som utnämnts till Unesco World literature cities är Edinburgh (2004), Norwich, Iowa City och Melbourne. Fler lär det bli - Zürich borde exempelvis ligga bra till, som exilförfattarstaden framför andra och Dada-rörelsens födelstestad, bland annat.
Add new comment