Jag funderar en hel del över frågan i rubriken. Undran dyker upp till och med när jag varken läser eller skriver, bara tänker. Häromdagen sade jag för mig själv: "På momangen!" Nästan genast slog en konstig form av självcensur till så att jag tänkte: "Det där ordet förstår ingen människa!" Det ledde genast till tankar på alla möjliga andra ord...
Läsarkontakt!
Det är sällan man som översättare får kontakt med läsare. Därför blev jag oerhört glad i dag över att få ett fint brev i min mejlkorg, med rubriken: Tack för en ljuvlig översättning! Det handlade om Nina Georges roman Den lilla bokhandeln i Paris, och jag vill bara citera en mening som avslutar brevet: "Tack Ulrika för att du fick mig att minnas att böcker läker, somliga bättre än andra." Det känns i hjärtat och jag ska ha det med mig länge - framför allt när det känns lite motigt och kämpigt att jobba! Läsarna gör att det är mödan värt.
Add new comment