Har vi ett gemensamt språk?

Jag funderar en hel del över frågan i rubriken. Undran dyker upp till och med när jag varken läser eller skriver, bara tänker. Häromdagen sade jag för mig själv: "På momangen!" Nästan genast slog en konstig form av självcensur till så att jag tänkte: "Det där ordet förstår ingen människa!" Det ledde genast till tankar på alla möjliga andra ord som är helt naturliga för mig men som jag ser att människor inte använder eller rentav inte känner till numera. Övermaga. Ogärning. Hur långt isär kommer vi att glida när ord som varit självklara blir obegripliga? Hur fort kommer det att gå?

Dagstidningarna har gjort sig av med korrekturläsarna. Det märks nästan varje dag. Texterna blir mer och mer lika hastigt formulerade sms och inlägg på Facebook och Twitter (förlåt, X). Namn stavas fel, ord stavas fel, ord används fel. I hastighetsskrivningens och -läsningens tidevarv finns det säkert många som inte ens ser sådant längre. De accepterar kanske att "ungefär fatta vad som menas". Till exempel när nypåhittade, konstiga hybridord uppstår genom sammanblandning av flera  ord. "Tillförskansa sig" användes nyligen för "tillskansa sig" i en av våra tongivande dagstidningar. Skribenten hade nog avsett att skriva lite mer akademiskt, avancerat eller liknande, och "tillskansa sig" och "förskansa sig", som hen hade snappat upp någon gång, blandades hastigt och lustigt ihop till det obefintliga uttrycket. En annan variant är att låta nästan likalydande ord och uttryck få samma betydelse, eller byta betydelse med varandra lite hur som helst. "Från x - till y" och "mellan x och y" har i tal och skrift nästan helt ersatts av "mellan x till y". "Utelämna" har snart helt ersatt "utlämna" och sugit upp betydelsen av det sistnämnda ordet. "Komma till rätta med" och "få bukt med" har smält ihop till "komma till bukt med". Undrar om "förevisa" och "förvisa" kommer att gå ett liknande öde till mötes? "Åtkomst" och "återkomst" kanske också är i farozonen?

Engelskans inflytande är en källa till förvirring. Många betydelseförändringar och -förskjutningar hamnar så småningom i SAOL och sanktioneras därmed som korrekt svenska. Ett exempel är "spendera", vilket man förr bara kunde göra med pnngar. Numera är det också accepterat att spendera tid, som med engelskans "spend". Direktimporten "dedikerad" har också blivit vedertagen. Antagligen är vi få som använder "hängiven", det ordet dör nog ut snart, medan "engagerad" fortfarande förekommer, även om  kanske inte alla är tillräckligt "dedikerade" för att rädda det. Nästa steg kan nog bli att SAOL tar in den nya, frekvent använda direktöversättningen av "observerade" efter ett citat av någon, istället för  de mer etablerade "anmärkte/påpekade/kommenterade han/hon". "Observera" ersätter också allt oftare "iaktta", trots att orden länge har använts på olika sätt. (En iakttagelse som jag gör betydligt mer amatörmässigt och lättsamt än om det vore en observation.) Det lilla svenska ordet "alltså" (ytterst från tyskans "also") håller på att utplånas till förmån för "så", under påverkan från engelskan. Det används särskilt gärna som inledande ord i meningen, vilket blir tjatigt om det upprepas på många ställen i en text. "Så det blev värre och värre" låter dessutom mindre betonat än "Det blev alltså värre och värre." Visst, ordet är inte direkt fel, men språket blir utarmat om det reduceras till upprepningar medan användbara synonymer trängs undan.

Nej, nu slutar jag tänka på hur svårt det är att kommunicera och läser istället Carl-Göran Ekerwalds fina bok Fördelen med att bli gammal ...